Fågelskådarpaus

Sand mellan tårna och krabbspaning ena veckan, overaller och blåmesskådning nästa. Igår packade Dolly varm choklad, mackor, kikare och fågelbok i sin inte helt fältbiologiska, rosa Hello Kitty-ryggsäck och tog med lillsyrran ut på fågelskådarutflykt på baksidan. Oklart hur många fåglar dom skådade, men harbajset var väldigt spännande..

Bangkok är helt okej

Mot Bangkok

Efter ytterligare några härliga dagar på Koh Kradan är vi nu på väg till Bangkok för ett sista spännande dygn. Drygt 20 år sedan jag var där sist och för Johanna och tjejjerna är det första gången. Tjejjerna är små änglar att resa med och har hur mycket tålamod som helst så länge iPhone- och ipadbatterierna är fulladdade.

Vi stannar här

Egentligen skulle vi ha åkt vidare idag men igår träffade Dolly jämnåriga Emmy från Malmö och eftersom vi har svårt att tro att det är bättre nån annanstans så stannar vi ett par nätter till här på Koh Bulone. Så de får leka. Och vi vila.

Koh Bulone

Nu är vi äntligen tillbaka i det tropiska paradiset. Igår kom vi till koh Bulone. Dolly snorklar som en fisk och vi har sett pufferfish, papegojfiskar, jättemaneter och clownfiskar. Amanda är helt frisk och äter Pad Thai (spagetti) som en häst.

Vila

Amanda lämnade sjukhuset igen ikväll och har just ätit kyckling och ris. Vi är såklart jätterädda att hon ska kräkas men ännu har det gått bra. Nu bor vi lyxigt i Krabi och det går ganska bra att tänka bort paradisstranden vi egentligen skulle vara på.
På bilden ser ni Johanna opereras.

Thailandssemester - såhär kan den bli

Egentligen skulle vi ha varit inne på andra dagen i vår förbokade och förbetalda bungalow på en liten paradisö nu. Men ödet ville annorlunda och istället är vi inne på andra sjukhusvändan med stackars lilla Amanda, som måste ha fått i sig nåt väldigt olämpligt. Fyra dagar av kräkningar och diarré kan ta knäcken på långt rejälare kroppshyddor än hennes, så nu är det vätske- och antibiotikadropp som gäller. Vi kan i alla fall glädja oss åt att vi hamnade på ett fint privat sjukhus gång två, istället för det ångestladdade, nerslitna allmänna set där hon och jag (Johanna) spenderade tisdagsnatten i delad sal tillsammans med säkert 30 små sjuka thailändska barn och deras föräldrar och andra släktingar som kom och gick. Intressant och sedelärande, men långt ifrån trevligt. Nu har vi eget rum med tv och minibar, en fantastisk doktor som pratar bra engelska och det är rent och fräscht. Inte rättvist, men tryggt och skönt. Och Dolly ser till att Barbie och Ken inte får långtråkigt genom att ordna privatbio för dom. Alla ska ju vara nöjda på semestern!