Dolly 4 år!

Nyfriserad och glad knallade en purfärsk fyraåring (eller om man ska vara nogräknad blir hon fyra om ca tio minuter i skrivande stund, kl 10.15) iväg till dagis med en hoper glasstrutar under armen för en stund sen. Grattis och puss på dig vår fina lilla älskling!

Och framifrån

Äntligen!

Rymdhundarna i Björnsan är varma igen! Som vi har väntat, Dolly och jag!

Skrivträning

Snö är bra till mycket!

Ok

Igår var Dolly på fyraårskontroll hos Sivan på bvc och ställde upp så till den milda grad på gubbritande, hopp på ett ben och allt var det var, att Siv imponerat konstaterade att hon var en ovanligt samarbetsvillig fyraåring. Det var tur att Siv inte var på medborgarplatsen häromdan och bevittnade när jag skulle få Dolly med mig hem från skridskobanan.. I alla fall gick en 107 cm lång och 18,7 kg tung (allt är relativt..) tjej i sina bästa år nöjd därifrån med en förnyad ok-stämpel i rumpan och en låtsastatuering i fickan.

Avrapportering

Sista helgen på Dollys låånga jullov (det fanns stunder i förra veckan när jag var själv med de små systrarna som det kändes alldeles för långt) går mot sitt slut och det är vuxentid i soffan. Den redan i normala fall korta vuxentiden blev extra kort idag eftersom Dolly väldigt ihärdigt vägrade att sova. Det var vatten och kissa och släcka lampan tända lampan lyft upp Doris från golvet torka snorbuse osv osv i evigheters evighet (för söndagsslitna föräldrar, inte för en snart-fyraåring uppenbarligen) tills tröttheten till slut bedrog slugheten. Eftersom Dolly är och alltid har varit exceptionellt lättlagd finns liksom ingen beredskap för sovkrångel. ”Nu måste du sova!” är tydligen inget bra argument, vare sig första eller sjuttiåttonde gången.
Annars har det varit en bra helg, igår åkte vi pulka i Vitabergsparken med familjen Lian som kom på besök ända från Stallarholmen. På vägen dit inhandlade vi Dollys tredje pulka. Den andra köpte vi för ungefär tre veckor sen och hann köra med kanske sammanlagt en halvtimme innan den var kass. No more pulkaåkning på halkbekämpade stadstrottoarer är det som gäller nu. Efteråt hade vi våffelfrossa hemma hos oss och förundrades över att fem barn i åldrarna noll till elva år kunde vara så stillsamma. Eller självgående, åtminstone. Amanda är väldigt nöjd över att kunna välja själv vart och när hon ska förflytta sig och kryper runt bland de olika rummen och provtuggar på allt från vedträn till sladdar. Det har redan visat sig att lillasyster är betydligt mer riskabel både för sig själv och mammas och pappas inredning än vad storasyster har varit. Ingen kan ju anklaga Dolly för att ha varit ett stillsamt barn, men av någon anledning har hon aldrig utsatt vare sig ting eller sig själv för några skador eller risker att tala om. Aldrig klämt sig, bränt sig eller haft sönder något, om man undantar att hon kastade upp en Alfonsbok i luften så att den slet upp en reva i vår rislampa från ikea för någon månad sen. Dags att plocka fram de där barnsäkringsgrejerna vi köpte men aldrig använde alltså..
Idag har vi varit hos familjen Gemzell i Abrahamsberg och ätit helgens andra maratonlunch. Hemgjord pizza och chokladkommendant, som Dollys astrotvilling Max benämnde efterrätten (chokladfondant står det i kokboken). På kvällen utökade Amanda sitt register ytterligare med att ta tag i soffbordet och ställa sig upp på ett väldigt självklart och elegant vis.
Imorrn ska Dolly äntligen få återförenas med sin älskade bästis Emma (de sågs iofs en snabbis i fredags men då var Emma sådär kompromisslöst sur som tre-snart-fyraåringar blir så det blev inte så mycket av den planerade pulkadejten) och allt ska bli som förr igen.

Nyårslöfte

Vi har varit usla på att dokumentera Dollys utveckling i skrift, fast vi under snart fyra års tid pratat om att vi måste börja göra det snart, och ångrar oss var och varannan dag nu när vi vill jämföra med Amanda (man vill ju veta vilket barn som är bäst, liksom). Därför har jag (Johanna) i år avgett ett nyårslöfte till mig själv att banne mig börja med någon typ av dagbok för de små telningarna (med tanke på att det redan gått sex dar sen dess har jag ju inte börjat jätteövertygande, men i alla fall)! Ola är positiv och eftersom vi vet att det finns några fler än vi som tycker det är spännande att få ta del av tandsprickningar, Dollycitat och annat tänkte vi generöst att vi kan dela med oss av våra anteckningar via bloggen. Lika bra att vi passar på att gardera oss mot framtida hånfulla kommentarer om dagbokens uppdateringsfrekvens innan vi kör igång: det finns en ganska stor risk att dagboken får vila ofta och länge. Men vi ska försöka vara duktiga. Inte nu inte nu inte nu men nu börjar vi!

Igår och idag har jag och tjejerna fått klara oss utan pappa Ola, som flög till Gotland för å jåbbe igår eftermiddag. Igår trotsade vi vargavintern och tog en fjärde övningssejour på Medborgarplatsens isbana. Dolly har gjort oväntat stora framsteg (hon tycker ju som vi alla vet att det är jobbigt med tålamod) och har lämnat de första dagarnas myrsteg för att i stället liksom jogga fram. Glidet har hon inte riktigt hittat än, men hon förflyttar sig ganska snabbt och med självförtroende som en liten tupp (hon har fortfarande inte gjort några riktiga vurpor).

Idag var det lite väl kallt för utomhusaktiviteter (ca 20 minus som kallast), så vi hängde runt hemma i pyjamas och långkallingar mest hela dan. En kort promenad till Café Cinema några kvarter bort där vi åt kanelbullar var dagens projekt. Och gudarna ska veta att bara att lämna lägenheten motsvarar en halvtidstjänst dessa dagar med allt vad det innebär av på- och avklädande, planerande av toabesök, blöjbyten, utfodrande och annat. Baksidan av den vackra vintern är ju att den kan få en oplanerad kissnödighet att bli en logistisk mardröm av rang.
Amanda, som hittills har rullat (tills för ca en månad sen), sen ålat sig fram i allt snabbare tempo och allt längre sträckor, bestämde sig idag för att det var dags att börja krypa. Kanske tyckte hon att det kändes pinsamt att hinna fylla nio utan att kunna ta sig fram enligt boken. Eller så kom hon bara på tricket, helt enkelt. Ola kunde i alla fall lite trött konstatera när han återkom från jobbresan ikväll att hon hinner bli en rejäl handfull lagom tills han ska checka in som pappaledig i mitten av februari..