onsdag 24 februari 2010
fredag 19 februari 2010
På väg till farmor
Vi lyckades ta oss till Nynäshamn i busvädret och nu ska Dolly snart möta farmor som kommer med vändande båt för att ta med sig sitt exalterade barnbarn till Gotland några dar. Jag och Amanda ska åka tillbaks till stan och ha myshelg medan pappa är i jobbexil i Skåne.
torsdag 4 februari 2010
onsdag 3 februari 2010
Tjejerna
Usch! Nu har tiden gått så där fort igen. Liten statusrapport om tjejerna:
Dolly är ju fyra år och två veckor snart och inne i en kul men också stundtals väldigt prövande fas just nu. Kul för att hon blir en mer och mer avancerad liten människa och lär sig både stort och smått i en rasande fart. Hon har t ex blivit en riktig fena på skridskor och svischar dödsföraktande fram över isen på ett väldigt tufft vis. Hon har också lärt sig att skriva sitt namn helt utan hjälp sen någon månad tillbaks och signerar numer sina konstverk själv. Baksidan är att hon också försöker ta reda på exakt var mammas och pappas gränser går (särskilt mammas) och exakt hur många gånger man kan nonchalera en tillsägelse och ta ett (till) extravarv i rutschkanan; vägra resa sig ur snödrivan och gå den sista biten hem; vägra gå till dagis på morgonen och vägra gå hem från dagis på eftermiddagen etc etc tills den där vuxentålamodsgränsen för länge sen passerats och det blir bråk och gråt och tandagnisslan. Särskilt promenaderna hem från dagis har varit jättejobbiga den senaste tiden, så därför har jag i desperation nu tagit till det gamla knepet med en "kompiskarta" igen. Dolly får helt enkelt sätta ett guldhjärta på ett papper varje kväll om hon har kommit när vi har sagt att det är dags under dagen. Vid fem ihopsamlade hjärtan hägrar en hemlig present.. Idag var första dagen och än så länge är hon väldigt entusiasisk.
Amanda är också inne i en intensiv fas och blir mer och mer mobil för varje dag. Krypning är ingen utmaning längre, nu ät det stå med stöd som ger kickar. Hon har också börjat ta storögda promenader med Dollys lära-gå-vagn, väldigt spännande! Och i takt med att hon utvecklas blir det mer och mer tydligt att barn är olika och att det här barnet inte prövar sig fram försiktigt, utan kastar sig ut utan minsta konsekvensanalyserande. Om Dolly kanske ramlade och slog huvudet i saker sammanlagt tio gånger under hela sin bebisfas (högt räknat), gör Amanda det tio gånger om dan (lågt räknat). Och stoppar saker i toastolen och river ner papper från hyllor och.. puh! Hon har också uppgraderat sitt garnityr och stoltserar numer med två finfina framtänder mellan hörntänderna som hon fick först i överkäken. Lite mer användarvänligt om man inte är vampyr.
Dolly är ju fyra år och två veckor snart och inne i en kul men också stundtals väldigt prövande fas just nu. Kul för att hon blir en mer och mer avancerad liten människa och lär sig både stort och smått i en rasande fart. Hon har t ex blivit en riktig fena på skridskor och svischar dödsföraktande fram över isen på ett väldigt tufft vis. Hon har också lärt sig att skriva sitt namn helt utan hjälp sen någon månad tillbaks och signerar numer sina konstverk själv. Baksidan är att hon också försöker ta reda på exakt var mammas och pappas gränser går (särskilt mammas) och exakt hur många gånger man kan nonchalera en tillsägelse och ta ett (till) extravarv i rutschkanan; vägra resa sig ur snödrivan och gå den sista biten hem; vägra gå till dagis på morgonen och vägra gå hem från dagis på eftermiddagen etc etc tills den där vuxentålamodsgränsen för länge sen passerats och det blir bråk och gråt och tandagnisslan. Särskilt promenaderna hem från dagis har varit jättejobbiga den senaste tiden, så därför har jag i desperation nu tagit till det gamla knepet med en "kompiskarta" igen. Dolly får helt enkelt sätta ett guldhjärta på ett papper varje kväll om hon har kommit när vi har sagt att det är dags under dagen. Vid fem ihopsamlade hjärtan hägrar en hemlig present.. Idag var första dagen och än så länge är hon väldigt entusiasisk.
Amanda är också inne i en intensiv fas och blir mer och mer mobil för varje dag. Krypning är ingen utmaning längre, nu ät det stå med stöd som ger kickar. Hon har också börjat ta storögda promenader med Dollys lära-gå-vagn, väldigt spännande! Och i takt med att hon utvecklas blir det mer och mer tydligt att barn är olika och att det här barnet inte prövar sig fram försiktigt, utan kastar sig ut utan minsta konsekvensanalyserande. Om Dolly kanske ramlade och slog huvudet i saker sammanlagt tio gånger under hela sin bebisfas (högt räknat), gör Amanda det tio gånger om dan (lågt räknat). Och stoppar saker i toastolen och river ner papper från hyllor och.. puh! Hon har också uppgraderat sitt garnityr och stoltserar numer med två finfina framtänder mellan hörntänderna som hon fick först i överkäken. Lite mer användarvänligt om man inte är vampyr.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)