Usch! Nu har tiden gått så där fort igen. Liten statusrapport om tjejerna:
Dolly är ju fyra år och två veckor snart och inne i en kul men också stundtals väldigt prövande fas just nu. Kul för att hon blir en mer och mer avancerad liten människa och lär sig både stort och smått i en rasande fart. Hon har t ex blivit en riktig fena på skridskor och svischar dödsföraktande fram över isen på ett väldigt tufft vis. Hon har också lärt sig att skriva sitt namn helt utan hjälp sen någon månad tillbaks och signerar numer sina konstverk själv. Baksidan är att hon också försöker ta reda på exakt var mammas och pappas gränser går (särskilt mammas) och exakt hur många gånger man kan nonchalera en tillsägelse och ta ett (till) extravarv i rutschkanan; vägra resa sig ur snödrivan och gå den sista biten hem; vägra gå till dagis på morgonen och vägra gå hem från dagis på eftermiddagen etc etc tills den där vuxentålamodsgränsen för länge sen passerats och det blir bråk och gråt och tandagnisslan. Särskilt promenaderna hem från dagis har varit jättejobbiga den senaste tiden, så därför har jag i desperation nu tagit till det gamla knepet med en "kompiskarta" igen. Dolly får helt enkelt sätta ett guldhjärta på ett papper varje kväll om hon har kommit när vi har sagt att det är dags under dagen. Vid fem ihopsamlade hjärtan hägrar en hemlig present.. Idag var första dagen och än så länge är hon väldigt entusiasisk.
Amanda är också inne i en intensiv fas och blir mer och mer mobil för varje dag. Krypning är ingen utmaning längre, nu ät det stå med stöd som ger kickar. Hon har också börjat ta storögda promenader med Dollys lära-gå-vagn, väldigt spännande! Och i takt med att hon utvecklas blir det mer och mer tydligt att barn är olika och att det här barnet inte prövar sig fram försiktigt, utan kastar sig ut utan minsta konsekvensanalyserande. Om Dolly kanske ramlade och slog huvudet i saker sammanlagt tio gånger under hela sin bebisfas (högt räknat), gör Amanda det tio gånger om dan (lågt räknat). Och stoppar saker i toastolen och river ner papper från hyllor och.. puh! Hon har också uppgraderat sitt garnityr och stoltserar numer med två finfina framtänder mellan hörntänderna som hon fick först i överkäken. Lite mer användarvänligt om man inte är vampyr.
6 kommentarer:
nu blir vi lite oroliga, erik passar in på båda beskrivningarna, fast lite yngre än dolly och lite äldre än amanda. han blir nog snäll när han blir äldre. den här veckan har han haft dengue. det var inget vidare, men ganska lugnt. om vi bara fått sova också och dengue inte varit dengue hade det varit ganska najs. nu är han glad igen, och vi simmar. tjoho!
Ja, de här gränstestarfaserna verkar ju poppa upp lite nu och då i alla möjliga åldrar (typ när man precis lutar sig tillbaks och bara tycker att allt är superharmoniskt och härligt), så det är väl bara att fortsätta tugga i sig. Dengue låter ju inte alls bra, är det nån illasinnad liten Nicamygga som har varit framme? Och hur behandlar man det? Skönt att han är kry igen i alla fall. Vi vill att Dolly också ska kunna simma, skulle kännas tryggt och skoj. Kanske får bli simskola innan sommaren.
Hmm, syster yster, det låter nästan som att du fått kopior av två andra systrar jag vet om?
En myggga var det. Det känns också bra att vi fumigerade (första gången i december) direkt i måndags och någon timma senare såg vi första myggan igen. Men, Erik blir inte smittad på flera månader än. Återstår oss andra två. Att en spensk tvååring klarar sig är jag inte förvånad över. Men föräldrarna? Man kan förresten inte behandla dengue. Det är bara att se till att den sjuke dricker och dricker och dricker (vilket de inte vill) och hoppas att det inte blir inre blödningar. Vilket det inte blev.
Det där med gränserna, kunde man inte göra en karta med alla gränser på. Liksom?
Katta: Nja, i mångt och mycket kanske, fast temperamentsmässigt är det nog omvänt (tonårs-Dolly lär nog bli nåt i hästväg)
Los Z: Förstår inte riktigt allt det där med denguen, men tolkar det som att barn klarar sig bättre än vuxna och att Erik har nån slags tidsbegränsad immunitet nu? Gränskarta ja, vore skönt. Men det förutsätter ju nån slags icke-angreppspakt och den tror jag Dolly skulle bryta ganska snabbt.
Ja, typ så.
Det är bara att erkänna. De vinner. Och det är väl lite meningen
Skicka en kommentar