Avrapportering

Sista helgen på Dollys låånga jullov (det fanns stunder i förra veckan när jag var själv med de små systrarna som det kändes alldeles för långt) går mot sitt slut och det är vuxentid i soffan. Den redan i normala fall korta vuxentiden blev extra kort idag eftersom Dolly väldigt ihärdigt vägrade att sova. Det var vatten och kissa och släcka lampan tända lampan lyft upp Doris från golvet torka snorbuse osv osv i evigheters evighet (för söndagsslitna föräldrar, inte för en snart-fyraåring uppenbarligen) tills tröttheten till slut bedrog slugheten. Eftersom Dolly är och alltid har varit exceptionellt lättlagd finns liksom ingen beredskap för sovkrångel. ”Nu måste du sova!” är tydligen inget bra argument, vare sig första eller sjuttiåttonde gången.
Annars har det varit en bra helg, igår åkte vi pulka i Vitabergsparken med familjen Lian som kom på besök ända från Stallarholmen. På vägen dit inhandlade vi Dollys tredje pulka. Den andra köpte vi för ungefär tre veckor sen och hann köra med kanske sammanlagt en halvtimme innan den var kass. No more pulkaåkning på halkbekämpade stadstrottoarer är det som gäller nu. Efteråt hade vi våffelfrossa hemma hos oss och förundrades över att fem barn i åldrarna noll till elva år kunde vara så stillsamma. Eller självgående, åtminstone. Amanda är väldigt nöjd över att kunna välja själv vart och när hon ska förflytta sig och kryper runt bland de olika rummen och provtuggar på allt från vedträn till sladdar. Det har redan visat sig att lillasyster är betydligt mer riskabel både för sig själv och mammas och pappas inredning än vad storasyster har varit. Ingen kan ju anklaga Dolly för att ha varit ett stillsamt barn, men av någon anledning har hon aldrig utsatt vare sig ting eller sig själv för några skador eller risker att tala om. Aldrig klämt sig, bränt sig eller haft sönder något, om man undantar att hon kastade upp en Alfonsbok i luften så att den slet upp en reva i vår rislampa från ikea för någon månad sen. Dags att plocka fram de där barnsäkringsgrejerna vi köpte men aldrig använde alltså..
Idag har vi varit hos familjen Gemzell i Abrahamsberg och ätit helgens andra maratonlunch. Hemgjord pizza och chokladkommendant, som Dollys astrotvilling Max benämnde efterrätten (chokladfondant står det i kokboken). På kvällen utökade Amanda sitt register ytterligare med att ta tag i soffbordet och ställa sig upp på ett väldigt självklart och elegant vis.
Imorrn ska Dolly äntligen få återförenas med sin älskade bästis Emma (de sågs iofs en snabbis i fredags men då var Emma sådär kompromisslöst sur som tre-snart-fyraåringar blir så det blev inte så mycket av den planerade pulkadejten) och allt ska bli som förr igen.