Famous last words?

Det här brevet låg på hallgolvet och väntade på Dolly i tisdags morse. Som ju alla vet åker napptrollet land och rike runt och samlar in nappar från lagom stora barn (vars föräldrar inte vill få på pälsen av folktandvården vid det nära förestående premiärbesöket) och byter ut dom mot en skojig present. I fredags kväll följde Dolly, lite lite tveksamt men dock, med pappa upp på vinden med alla sina nappar ihopsamlade i en burk. En hoppkossa i gummi blev det i utbyte i lördags morse, som Dolly för ovanlighetens skull direkt tog till sitt hjärta (annars brukar dom flesta saker hon får bli ganska styvmoderligt behandlade när väl presentpappret är avslitet, dom måste liksom få ligga till sig i nån låda eller hylla ett lagom långt tag innan hon helt plötsligt tycker dom är toppen). Summa sumarum kan man väl säga att det här nappavskedet som jag och Ola har skjutit framför oss ett ganska långt tag nu och emotsett med både bävan och, det ska inte förnekas, lite vemod, har gått oförskämt bra hittills. Inte tillstymmelse till nappkris såhär långt. Bara några försynta kommentarer om saknade nappar lite då och då, som snabbt har tystnat när vi har påmint henne om att hennes nya bästis är här tack vare att napparna är borta. Säkert till stor del farmors förtjänst, eftersom hon lägligt kom och spenderade helgen här till Dollys gränslösa förtjusning. Men kriserna och abstinensen har faktiskt lyst med sin frånvaro även efter farmors tack och adjö i morse.

Så var det med den saken.

Så här långt, som sagt..