Halvtid

Drygt halvtid i alpstugan. När solen skiner som den har gjort nästan hela den vecka som har gått är den ett väldigt trevligt litet semesterhus. Det är ju verandan man vill åt, helt enkelt. Och den smått bisarra trädgården som rätt och slätt består av en väldigt stor gräsplan (två tusen kvadratmeter, fick vi veta igår när de superenergiska ägarna svishade förbi och klippte hela tjotaballongen på typ en kvart) med lite träd på.

I förrgår fyllde Amanda Jansson fyra månader och firade med att sitta i sin babysitter och titta på när vi andra åt rulltårta. Hon tyckte säkert att det var helfestligt. Hon har förresten fått sin första tand också, andra augusti satt det lilla risgrynet där i underkäken minsann (nästan precis vid samma tidpunkt som Dolly fick sin första, tyvärr har vi inte noterat datumet, men det var runt fyramånadersdagen för henne också).

Det som har gjort djupast intryck den gångna veckan är dock inte Amandas tandsprickning, utan att en man drunknade på stranden när vi var och badade i fredags. Vi visste inte vad som hände då, bara att nån måste ha råkat illa ut, eftersom det plötsligt dök upp helikoptrar och en kustbevakningsbåt som började cirkla runt en liten ö några hundra meter ut i vattnet. Vi såg också att det hade samlats ganska många människor på udden som låg närmst ön. Efter nån timme försvann både helikoptrar och räddningsbåt och allt var som vanligt igen. Eller egentligen var ju allt ganska som vanligt hela tiden på den del av stranden där vi var, förutom att folk stod och spanade ut mot dramatiken på vattnet och att ganska många drogs mot stället där folksamlingen var. Inte förrän på kvällen, efter att ha kollat på DN:s hemsida, fick vi veta vad som hade hänt. Mannen ifråga skulle vada ut från den där udden till ön (det är tydligen tillräckligt grunt hela vägen för att vada över om man väljer rätt väg) tillsammans med sin tioåriga dotter, en annan pappa och hans barn, de hamnade fel och han drogs med av strömmarna. En timme senare hittades han liggande på botten på fyra meters djup.

Det har varit svårt att skaka av sig tankarna på honom och hans familj sen dess. Helt plötslig kommer döden på besök en fantastisk semesterdag på Gotland och förändrar livet för all framtid för ett ovisst antal människor. Den familjen gjorde förmodligen ungefär samma saker som vi på morgonen: klev upp, konstaterade att det var strandväder, åt frukost, borstade tänderna, smörjde in sig med solkräm, packade badväskan och åkte till Holmhällar. Ungefär halva dagen var de en i mängden av alla familjer på stranden som gjorde precis samma saker. Sen, ungefär samtidigt som vår familj anlände till en annan del av stranden, bestämde sig pappan, hans dotter och kompisarna för att göra den där lilla utflykten. Och sen tog hans liv slut. Hans dotter och hennes eventuella syskon förlorade sin pappa. Hans eventuella fru förlorade sin man. Bara sådär. Medan vi andra, efter det korta avbrottet, kunde fortsätta dricka kaffe ur våra termosar och bygga sandslott. Oerhört sorgligt, skrämmande och meningslöst och en väldigt tydlig påminnelse om hur bräckligt och slumpmässigt livet faktiskt är. Och så är det ju bara. Det enda man kan göra är att iaktta nån slags allmän försiktighet och hoppas innerligt på att man får fortsätta äta sin frukost som en komplett familj.